Josephine.

Hörrni mina kära vänner (och fiender, om jag nog har så många sånna. Eller djävular och änglar som Linda - hejkomochhjälpmig - Rosing skriver i sin blogg)

Idag är det soligt tamejfan. Inga ovanligheter i det. Men det är ju så underbart varje morgon när man vaknar och solen tittar fram. Helgen ska jag tillbringa ute i skärgården hos mor och far på verandan. Åh vad härligt det ska bli. 

... i brevinkastet.

Idag satt jag och funderade på vad man har på sig på en begravning. Man ska inte behöva sitta och fundera på sånt tycker jag. 

Det är underligt det där med måndagar. Helt  slentrianmässigt ska man tycka att de är jobbiga. Men de senaste måndagarna har varit de allra mysigaste på väldigt länge. Vi har tränat, myst i solen, ätit middag med vänner och bara haft det jättemysigt. 

När man väl står där och flåsar på gymmet förstår man inte varför man inte gör det oftare. Det är skönt att träna! Av en slump (?) ligger gymmet mitt i mellan en videobutik och och pizzeria. Vilket gör att man känner sig ännu mer nyttig när alla går förbi med pizzakartonger eller godispåsar.

Efter allt möbelletande och piffande i lägenheten kom solen fram igen, lagom till att Victor kom hem från jobbet. Så vi tog oss typ 100 meter hemifrån och satte oss vid tornet på en filt och åt glass.


Så här har mina fötter sett ut hela helgen.


Victor påpekade att det är finare om jag fotade åt andra hållet, fast jag förklarade för honom att det var han som var den fina utsikten


Glass i det gröna gräset

Jag är lite i inredartagen. Balkongen ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig och jag är så trött på allt plotter överallt. Nu jävlar. 

Jag har just shoppat loss på ellos.se. Lite grejer till mig, mycket till hemmet. Bland annat en matta. Mm, mer om det kommer. 

För att du är underbar de gångerna jag är universums suraste. För att du är den som får mig att må så bra jag bara kan må. För att du är den som lämnar bregotten så fint. (och inga skidbackar i vår ost inte)

För att du är du. Jag älskar dig Victor.


obs. smöret såg ut såhär, på riktigt, i morse

Vill inte påstå att det känns särskilt mycket bättre. Men jag har väl lärt mig att koppla bort. Onsdagen var jobbig. Gjorde misstaget att lyssna på musik på väg till jobbet, och väl framme stod mamma där. Men barnen gör att jag måste tänka på annat.

Det jobbigaste nu är när man matas med information från tidningarna. Aldrig har overkligt varit ett mer passande ord.

Stockholm är fint i alla fall. Precis som det brukar vara på våren. Promenader känns bra.




Fina kungsan

Det blir lite bloggpaus nu, på en obestämd tid. Det har hänt alldeles för mycket hemskt för tillfället. 

Gårdagen var verkligen underbar. Om man räknar bort huvudvärken jag drog på mig av allt kisande mot solen. Halv tre fick jag gå från jobbet. Väl hemma i sumpan gick jag och Victor och köpte träningskort. Och det räckte med det för att känna mig så pass nyttig och hälsomedveten att jag firade med att köpa en påse lösgodis.

Lyssnar på Air Traffic. Ska iväg till odenplan och möta Victor som har jobbat idag. Det är ju så fiiiint väääder. 

Vid frukosten idag hände det. Det blev bråk här på Rosengatan 2 trappor upp. Om något så självklart som en frystorkad cheeseburgare. Det gick i princip ut på att jag var sur och demonstrativt tyst i två minuter, sen började vi båda skratta. Ungefär som våra gräl brukar se ut. Kasta hårföner och vaser på varandra är inte riktigt vår grej.

Igår när jag åkte pendeln in mot kalaset satte jag mig på första bästa säte. Trodde jag. Vanligtvis brukar man dra sig ifrån att sätta sig nära fjortisgäng som garanterat är irriterande och högljudda och alltid spelar sin dåliga musik högt ur mobilerna. Och det gjorde jag även denna gång.